På kvällen så smygstartade jag på babykoftan, trots att jag lovat mig själv att inte börja på något nytt arbete förrän jag avslutat det andra. Men jag kunde inte låta bli.
Så idag blev det då dags för mitt andra syföreningsmöte. Precis som förra gången så laddade jag upp med nykokt kaffe och tända ljus. Mina hundar, Tinni och Maja, låg och snarkade, dödströtta bredvid mig. Det tar hårt att vara på hunddagis.
Så fort jag avslutat ullsockarna, så fortsatte jag på koftan, trots att jag inte fäst trådarna! Jag förstår inte varför jag tycker det är så tråkigt, det borde ju istället vara en tillfredställelse att slutföra sitt arbete, men ack nej! Trådfästningar är inte min starka sida. Men jag skall göra det innan nästa tisdag - tror jag....
4 kommentarer:
Så mysigt ni verkar ha det :)
Ja, vi har det faktiskt ganska mysigt, jag och mina två galna hundar. Majsan har en tendens att sno in sig i mina garner, men vi brukar reda ut det efter ett tag. Hon vill ju helst ligga "inne" i nystat.
Att det ska vara så svårt att avsluta ett arbete... Känner precis likadant! Håller just nu på med 2 olika för det ena tar såå låång tid! Det går ju inte fortare då....
/Anna
Vad skönt att höra att det finns en till som jag! Jag har alltid några arbeten på gång, skulle man tröttna på det ena så kan man alltid ta till det andra.
Skicka en kommentar