Om man skulle berätta för dagens ungdomar om hur det gick till att ringa folk förr i tiden, eller att det i böcker fanns nerskrivet hur man gick tillväga för att få sina samtal framkopplade, då hade de nog bara rist på huvudet och trott att man ljög.
Idag har så gott som alla en mobiltelefon och den gamla sortens växeltelefonist, är sedan länge borta.
Att ha böcker om hur man beter sig när man ringer folk, kan kanske verka gammalmodigt, men jag skulle vilja säga tvärtom! Jag jobbar själv med mycket telefoni på mitt arbete och har flera gånger haft samtal med personer, som verkligen borde läsa kapitlet Umgängeskonst och god ton i min underbara bok Husmoderns hemkurer och goda råd!
Telefonering
"När man ringer upp i telefon och begär ett nummer, bör det ske i en vänlig ton. Man behöver ej säga mer än numret, vilket är minst tidsödande, men det skall sägas tydligt, så att det uppfattas riktigt. Om man blir utsatt för felkoppling och kommer till orätt ställe, får man ta det med ro och be om ursäkt. Vid ny begäran av numret får man inte gräla på telefonfröken, som kanske ej är skyldig i den grad man inbillar sig. Man kan naturligtvis helt lugnt upplysa om att man fått galet nummer, men bäst är att endast begära det önskade numret på nytt. Händer felkoppling alltför ofta, ber man att få tala med föreståndarinnan och framför sin klagan till henne."
I början på 1900-talet var det ingen som visste vad Feministiskt Initiativ var för något, även om det fanns några djärva kvinnor som kämpade för jämlikhet i samhället. Att det i telefonväxeln skulle sitta en man, vore helt otänkbart.
"När man telefonerar till en person, som ej känner ens röst, börjar man med en artig förfrågan om man kan få tala med den person man söker, ty det är ju ej säkert att denne själv svarar i telefonen. Råkar man rätt person,säger man genast sitt namn, vilket man även gör till den som underrättar vederbörande, vilken då får klart för sig vem som önskar tala med honom. Man undviker att telefonera vid tider då man vet att vederbörande sitter vid sin måltid, vilar eller brukar vara upptagen på annat sätt."
Idag är telefonerna med överallt. Inte allt för sällan har man väl råkat ut för gäster som ägnar sig åt att sms:a när man sitter och äter. Det är ju så vanligt att man inte längre reagerar på det. Då blir man extra glad när man upptäcker att ens egna familjemedlemmarna parkerat sina telefoner, i vårt fall hallen, för att istället ägna tiden åt att ha trevligt och umgås I.R.L!
"Om vid en påringning man råkar en person som frågar ››Från vem får jag hälsa?›› svarar man med att tydligt säga sitt namn. Vid alla slag av anhållan är vida artigare att skriva än att telefonera, om det är till en för den anhållande mera obekant person.
En bjudning, som kommer på kort, besvaras i brev eller med visitkort, ej i telefon. Endast en bjudning som meddelats i telefon kan besvaras i telefon."
Tänk om alla telefonförsäljare kunde ta till sig detta! Trots flera registreringar i NIX-registret så fortsätter samtalen strömma in. Jag tror att yrket som telefonförsäljare snabbt dött ut om de istället för att ringa, måste skriva ner vad de nu vill sälja för något. I detta fallet måste jag säga:
"- det var bättre förr!"
