Jag kommer ihåg när jag var liten och var hos min farmor, och när hennes väninnor kom på kafferep. Finaste kaffekopparna dukades fram på den stärkta och nymanglade duken, ihop med fullastade kakfat. Jag minns att några av damerna brukade ha med sig något som de virkade på, under tiden som de satt och pratade och drack kaffe.
I efterhand har jag förstått att det var ett "symöte" de hade, när som min farfar sa:
- nu ska fruntimren träffas å prata sladder igen, måntro käftarna ska gå, å då ä dä bäst att hålla sig borta."
På den tiden fick man inte avbryta när de vuxna pratade, så jag kom ihåg att jag satt bredvid tant Olga och tittade på när hennes virkning for fram mellan fingrarna. Det såg helt magiskt ut tyckte jag, och hon kunde virka utan att titta!
Tant Olga måste ha sett mina stora ögon, för en gång när symötet var hemma hos henne så fick jag följa med, jag var sex år då men jag minns det som igår. Tant Olga tog fram en virknål och ett nysta garn och gav mig. Sedan satte hon sig ner och började tålmodigt visa och lära mig hur man gjorde. Jag kan än idag minnas hur det kändes när jag satt där med min "egen" virknål och virkade ihop med de andra tanterna. Jag behövde inte längre sitta bredvid och titta och lyssna, utan jag fick också vara med på "symötet". Sedan dess så har handarbetsintresset hållit i sig, allt tack vare en tålmodig Tant Olga.
Jag kan verkligen rekommendera Er alla att göra ett litet besök på Majas hemsida - Husmorsskolan, även ni som inte handarbetar. Jag lovar att ni där kan hitta massor av fina idéer, mönster och få massor av inspiration.
http://husmorsskolan.blogspot.com/
2 kommentarer:
Åhh, vilket härligt minne! Fina vantar har du gjort också!
Tack snälla du, jag har precis lagt upp mönstret ifall du vill prova.
Skicka en kommentar