söndag 22 januari 2012

Den som söker han skolen finna....

Idag är det en sådan vacker dag - en perfekt söndag skulle jag vilja kalla det. Solen tittar fram och lyser på snön som vräkte ner igår. Det droppar lite från grenarna och fåglarna kvittrar.

Fågelgodis
I fredags så gjorde jag ett litet hopkok till mina kära vänner fåglarna. Jag tog de gamla nötterna som fanns kvar, och smälte kokosfettet som var över sedan julbaket och hällde samman detta i några plastburkar. Sedan tryckte jag ner ett kraftigt band i smeten och lät det stelna. Hoppas detta skall falla mina vänner i smaken.

Jag har också varit gräsänka i några dagar nu, och det har gett mig lite "egentid" som jag använt till att jobba på babykoftan, det går sakta framåt, men vem har bråttom? Jag har fortfarande inte fäst trådarna på sockorna som jag stickade, men det kommer. En dag så får jag ett sådant "göra-alla-tråkiga-saker-ryck", och då blir nog sockorna klara.

I veckan som gick så införskaffade jag lite nya saker till hemmet - inte för att det behövs, utan för att det är kul och lite förnyelse piggar alltid upp. Det blev nya kaffemuggar, vispskål och en stänkflaska!

Det finns två saker som jag letat efter länge nu - det ena är stänkflaskan, som jag äntligen hittat, och det andra är ett "äkta" senapsfat. Jag har kulan, men inget riktigt fat. Men den som söker han skolen finna....

Jag har ett litet inplanerat projekt i huvudet, jag bara inväntar rätt energiläge. Jag har en hel del dukar som bara ligger inslängda i ett hörn i garderoben, dessa blir ju aldrig använda när de ligger på det viset. Därför har jag bestämt mig för att stärka dessa, och göra dem riktigt fina och då kommer min stänkflaska väl till pass. Nu tänker säkert många:

 - stärka dukar, gör man det nu för tiden? Är inte det en 1800-tals grej?

Det är mycket möjlig att det är, men någon gång in emellan så gör jag faktiskt det, kalla mig gärna gammalmodig. Nu är det förvisso minst fem år sedan sist så det börjar bli dags nu, men som sagt var - nu inväntar jag bara rätt "energiläge".

2 kommentarer:

meas vardag sa...

Egentligen är manglade dukar och lakan väldigt vackert tycker jag. Har en gammal dänkflaska i glas som jag tittar på ibland för jag har ingen mangel... Men det är något som jag skulle vilja ha men jag håller med dig att jag får nog ladda lite för att få arbetet gjort... Vet inte om jag hade manglat mer om jag hade haft en mangel... Drömma kan man ju alltid! :)
/Anna

Susanne sa...

Jag håller med - låt oss få ha våra drömmar! Tids nog så kommer energin.