Symöte och en ny sjal

En blivande sjal i rosa lingarn

Idag håller jag symöte ute i min sommarstuga på Västkusten. Vädret har inte varit så somrigt precis. Det har varit lite mulet och lite blåsigt, men hyfsat varmt.

Efter att jag stickat färdigt sjalen förra veckan, så har jag börjat sticka på en ny likadan, fast i rosa lingarn. Den skall jag ge till mig själv har jag tänkt.

Sjalen som jag gjort färdig gav jag bort till min svägerska "J" som blev jätteglad.

Det känns så skönt att ge bort något som man knåpat ihop, och få se uppriktig glädje hos mottagaren.

Som pricken över I:et så pillade jag ihop en liten brosch som fick följa med i paketet.  
 
Det blev ett litet annorlunda pyssel, för jag brukar inte hålla på med pärlor för jag tycker det är för "pilligt", och så brukar det sluta med att jag har superlim och pärlor precis överallt. Jag bestämde mig för att ge det en ny chans, både broschplattor och pärlor hade jag liggandes i en låda.

Det blev två broscher - en till "J" och en till mig själv. Alltid något att "knäppa" ihop sin sjal med.



En snabbt ihop pillad brosch!
 

             Vad symötets andra medlemmar hittat på ser du här




 

Sjalen är färdig

Det tar verkligen lite tid att komma tillbaks i de gamla vanliga gängorna. Det är tröttheten som är mest jobbig tycker jag. Så fort man gjort något ansträngande så blir man totalt utmattad. Det känns som om någon sög kraften ur en. Allt detta skall ju bli bättre, men jag lider av otålighet!

Tack och lov så har jag lite avkopplande sysslor att ta till, som mitt sjalstickande. Jag har faktiskt stickat färdigt sjalen som jag hållit på med ett tag. Den skall jag packa in i ett sött litet paket och ge bort till en nära vän.

 

Efter att jag publicerat mitt inlägg och länkat till Husmorsskolans Syförening så fick jag ett mail från Åsa, en annan syföreningsmedlem. Hon ville gärna att jag visade sjalen i närbild och det gör jag så gärna.

Glad Midsommar på Er Alla!

 

 

I skuggan under mitt plommonträd

Det går sakta framåt, både med min sjal och med mitt återhämtande. Man kan kanske tro att när jag nu är sjukskriven så borde jag ha all tid i världen till att sticka, men tyvärr inte. Jo, tiden har jag men huvudet orkar inte. Smärtan finns ännu kvar och ligger och pulserar bakom vänstra ögat, vilket gör att man blir fort trött. Detta till trots så tänker jag ändå hålla ett litet minisymöte idag.

Vi har strålande solsken idag, och fåglarna kvittrar för fulla näbbar. Det är en helt underbar dag. Jag har, ihop men en nykokt kopp kaffe satt mig ute under mitt plommonträd. Eftersom jag fortfarande är lite känslig mot starkt ljus, så får jag hålla mig lite i skuggan. Jag har kommit en bit på min sjal, men fortfarande så har jag ännu en bit kvar.

Vad de övriga symötesdeltagarna hittat på kan du se här.

Ibland blir livet satt på paus.....

- Aldrig trodde jag väl att det kunde hända mig!

Jag avslutade aprilmånad men en rejäl förkylning. Men tyckte ändå inte att det var läge att ligga hemma. Efter några dagar kom febern och hostan. Hostan blev värre och värre och till slut var jag tvungen att uppsöka vårdcentralen. Efter att fått recept på en hostmedicin så frågar sköterskan:

- Vad skall du göra nu?
- Jo, jag skall köra till jobbet.
- Näää, det ska du verkligen inte göra, du ska köra hem och lägga dig! Sa sköterskan med ett allvarligt tonfall.

Jag körde aldrig hem och la mig, det skulle ändå verka underligt om jag sjukskrev mig på torsdagen, för att sedan åka till Stockholm på fredagskvällen.

Under lördagen strosade vi omkring i Stockholm. Efter ett tag så slog det lock för vänsterörat som också värkte en del. Jag hörde så gott som ingenting på den sidan. Jag hostade och drack hostmedicin och åt Ipren. Jag skulle banne mig inte bli liggandes, inte NU i alla fall, vi skulle ju se Bruce Springsteen på lördagskvällen, och vem vill missa det?

Konserten var helt fantastisk. Tack och lov så hade jag bett min man köpa öronproppar och det var en himla tur för när Bruce drog igång så blev det helt galet i huvudet på mig. Helt döv på vänstersida men full hörsel på höger, innebar för mig att ljudet verkade bli dubbelt så högt. Men med en öronpropp i höger öra så blev det perfekt.

Efter att vi kom hem till hotellet på lördagskvällen så orkade inte kroppen stå emot mer. Febern tog överhand och jag gick och la mig med frossa och huvudvärk. Tack och lov så skulle vi åka hem dagen efter.

På söndagen så satte vi oss på tåget mot Skåne, det skulle bli skönt att komma hem och få lägga sig i sin egen säng. Hörseln var fortfarande borta på vänster sida och när jag hostade gjorde det så oerhört ont att jag trodde skallen skulle klyvas.

På måndagen skulle jag ta kontakt med vårdcentralen igen, men jag kom aldrig så långt. Jag vaknade av att min man stod böjd över mig och frågade en massa saker. Jag var så fruktansvärt trött och kunde inte få fram några vettiga svar.

Nästa gång jag blir väckt så står det en grönklädd man böjd över mig och frågar ännu fler frågor som jag inte kunde svara på. Jag fick inte fram orden, svaren fanns i huvudet, men någonstans på vägen mellan hjärnan och munnen så försvann dom.

Det blev ambulans till sjukhuset, sedan några dygn på intensiven. Jag kom in med 40,3 i feber och en sänka på 300, jag hade fått hjärnhinneinflammation! Det hela hade börjat med influensa, som sedan spätts på med öroninflammation som i sin tur lett till hjärnhinneinflammation.

Första veckan på sjukhuset har jag inget minne av alls. Men efterhand som antibiotikan verkade så kom jag sakta tillbaka till verkligheten igen.

Nu har jag äntligen blivit utskriven och fått komma hem. Även om personalen varit fantastisk inne på sjukhuset så är det ändå skönast att vara hemma. Tröttheten kommer jag att få dras med ett bra tag, sa läkarna, men denna gången ska jag verkligen lyssna på kroppen.

Husmoderns Presentbok

Jag har haft en gammal stickbok liggandes där hemma - Husmoderns Presentbok Stickat och Virkat.
Det är en bok med lite illustrationer, mönster och förklaringar i hur man stickar olika plagg.

Så i helgen började jag bläddra lite i den och fann till min förvåning att inget av plaggen hade någon storlek. Jag kunde inte heller hitta någon storleksguide eller måttabell. Hur bar man sig åt då för att få ett plagg som passar? Exempelvis "mönster till stickad byxa till pojke på 3 år" - är det en smal liten pojke eller en välväxt liten krabat, som mer än väl fyller ut sina kläder, som byxan skall passa till?

Det var förmodligen väldigt mycket mätande på den tiden.
De stickade några varv - mätte - och fortsatte sticka några varv igen.

Idag har vi ju våra storlekar angivna i de flesta mönster, men även dom kan ju vara missvisande ibland, trots att man kontrollerat sticktätheten.

I alla fall så fastnade jag för ett mönster på en stickad sjal som kunde passa bra till sommaren, som förhoppningsvis skall dyka upp någon gång. Jag har lite lingarn liggande som jag tänkte kunde passa utmärkt till detta mönster. Så det är vad jag hittar på just nu, jag har faktiskt lagt mitt sockstickande åt sidan så länge. Jag är ju en sådan person som måste ha några arbeten igång samtidigt - fråga mig inte varför - jag bara är sådan.

Jobbförbud ??!

Vissa dagar borde det vara förbjudet att jobba, typ dagar som denna! Här sitter man inne på ett kontor och vänder papper, allt medan solen visar sig från sin bästa sida utanför dörren. Jag är tacksam för mitt jobb, men det tar emot att sitta inomhus när det är så härligt väder ute.

Ta bara ett sådant fenomen som "vårluften"! Man kan känna bara genom några andetag att det händer saker i naturen, och då menar jag inte att man kan känna när våra kära bönder är ute och strör skit på åkrarna. Jag tror faktiskt att vårluften är mer syrerik än i på övriga tider om året, i alla fall så inbillar jag mig det.

Vi diskuterade på kafferasten "när det enligt väderstatistiken har blivit riktig vår". Någon sade att medeltemperaturen skulle vara över 6 garader i en vecka innan "våren hade kommit". En annan sa att så fort det slutat frysa om nätterna, så var det vår. Jag vet faktiskt inte vad som gäller, men hos mig så är det VÅR ute nu, och en efterlängtad sådan.

I mitt jobb så har jag kontakt med många människor i vårt avlånga land och vädret är ett genomgående samtalsämne. Jag sitter och pratar om vårsol och vårvärme medan våra kunder i norra Sverige suckar:

- än så ligger snön kvar....

Just då är jag tacksam för att jag bor i den södra delen av landet, även om det statistiskt sett ännu inte blivit vår - eller har det det....?

Förklädesfabriken

Idag har vi strålande solsken och jag vågar nog säga att våren är kommen, i alla fall här nere i Skåne.

När vädret bjuder på så här fina soliga dagar så känns det lite udda att sticka handledsvärmare och sockar, men det är vad som är på gång i stickkorgen just nu. Tids nog så blir det ju kallt igen och då skall jag vara förberedd.

Men det är inte det enda som är igång hos mig. Just nu har jag rena förklädesfabriken där hemma. Det började med att min dotter "F" också ville ha ett "Old fashion-förkläde", och efter lite val av tyger så satte jag igång att klippa och sy. Medan jag satt där och pillade, så kom jag på idéen att göra ett förkläde till min svägerska också som hon kunde få i födelsedagspresent, för det där med presenter är ju inte så lätt.

Efter ännu lite mera pill så insåg jag att om en svägerska får ett förkläde så bör ju även den andra också få ett, därför är jag nu igång med att göra ytterliggare två.

Man får ju inte glömma att sätta sitt
"signum" på grejorna....

 

Påskpyssel

Idag håller jag symöte i ett fantastiskt vårväder. Solen skiner allt vad den kan, och man kan äntligen känna dess första varma strålar värma en aning, när man står intill en husvägg. Äntligen säger jag, detta har jag väntat på länge nu.

Till dagens symöte så har jag inget sy- eller stickarbete att visa upp. Istället tänkte jag presentera lite påskpyssel som jag gjort. Jag var nämligen iväg igår på en liten pysselträff.

En blomsterdröm
 

- Finns det ett bättre sätt att börja en vecka på för en pysselälskare som jag?

Vi träffades i går kväll i en av stans blomsteraffärer, där vi fick lära oss göra lite påskpyssel som inte gick i de gula kycklingarnas tecken. Butiksinnehavaren och tillika vår pysselguide, delade med sig av sina fantstiska idéer.

Jag insåg ganska snart att jag hamnat i paradiset. Tänk att få gå runt och botanisera i en blomsteraffär och få göra sina egna arrangemang med alla möjliga tillbehör, det fick jag göra nu!


Gunnar och hans kompisar


Först så kom "Gunnar" till världen. Lille "Gunnar" är en påskliljelök som fått ben och fjädrar. En söt, men också otroligt enkel liten bordsdekoration att piffa till påskdukningen med.

Sedan gjorde jag några påskägg som kläddes med spansk mossa, och som fick en twist av spets- & organzaband. Dock inga öppningsbara ägg, vilket blev till en besvikelse hos min make. Påskägg i hans värld är öppningsbara och fyllda med godis.

Vi får väl se vad högsta hönset i familjen kan värpa fram lagom till helgen....



- varför måste alla ägg kunna öppnas....?



Organiserat kaos

Det råder totalt kaos i mitt arbetsrum tycker min make. Jag vill snarare kalla det ett organiserat kaos!
Där ligger garner och tyger som "skall bli något" inom det närmsta, men alla som handarbetar VET att det tar tid att skapa. Ta bara killar som Leonardo DaVinci och Michelangelo - de skapade väl inte sina alster på en dag! Nu vet jag att min make inte vill klassa mig som en ny DaVinci, inte jag heller för den delen, men enligt honom så hade nog konstnären mer pejl på sina grejor än vad jag har på mina. Jag kan hålla med honom om att jag har "lite" oordning på mina stickor, men det är allt, och det är något som det skall bli ändring på inom kort.

Jag ligger i planeringsstadiet på att göra en Stickväska. Jag har sett sådana lite överallt men de är för små tycker jag - för små och för dyra! Just nu går jag och funderar på hur stor den skall vara, och hur många fack jag skall ha. Facken är ju viktigast för det är ju i dom jag skall få ordning på mina stickor.

- Men garnet då, undrar min make. Jo, garnet har jag också planer för, men jag har inte klart för mig vad det skall bli ännu.

Här om dagen kom min make med en fullkomligt urkorkad idé!! Först trodde jag att han drev med mig, men jag insåg ganska snart att han menade allvar. Han tyckte att jag skulle samla ihop mina garner och skänka bort dem!!! Lika smart som att jag skulle samla ihop alla hans verktyg och skänka bort dom!!!

Åter igen så vill jag poängtera - det tar tid att skapa!

- Heter det sockar eller sockor...?

Tisdag och nytt symöte. Sitter här med en slät kopp kaffe och försöker få till ett nytt mönster till ett par vuxensockar. - Heter det sockar eller sockor...? Hursom helst, det blir lite räknande fram och tillbaka för att få mönstret att gå ihop och samtidigt bli delbart med fyra.

Jag gjorde faktiskt ett par babysockar till lilla "A" av restgarnet som blev över. Till sådana små fötter kan man inte göra så stora mönster, det får bli lite ränder och prickar, men jag blev nöjd med resultatet.

Vill ni ha mönstret så maila mig så skickar jag över det utan kostnad.