Igår var det ju farsdag, och då tänkte jag överraska min make med en liten hembakad tårta. Eftersom min make är lite av en gottegris som älskar både goda tårtor och bakelser , så passade det utmärkt att bjuda på det till fikat, senare på kvällen när barnen kom hem för att fira sin pappa.
I en av mina veckotidningar så fanns där en bild med recept på en tårta som såg väldigt god ut, och som verkade enkel att göra. Jag satte igång med full energi och fixade ihop smeten, som skulle bres ut i en form med bakplåtspapper på 20x30 cm. När jag hällt ut smeten och börjat bre den på bakplåtspappret så insåg jag ganska snart att 20x30 cm var åt skogen för stort, möjligen 10x20 cm! Något måste ha blivit fel!
Jag dök ner i receptet igen för att se vad jag missat, men nä - allt var med och med rätt dosering också. Okej tänkte jag, då kör jag väl smeten i en rund springform, och fixade till en som snabbt kläddes in i papper den också. Därefter försökte jag få över all smeten från 20x30-pappret till springformen, vilket gick hyfsat bra. Efter det så skulle det vispas maräng. Tidigare har jag känt en viss oro när jag skulle vispa maränger, men efter att ha investerat i en Kitchen Aid-maskin så är oron bara ett minne blott. Min nya hushållsmaskin visade sig vara en god investering, för nu går det både snabbt och lätt att vispa maränger.
Marängsmeten, som blev kanon, skulle bres över den andra smeten, och sedan skulle allt in i ugnen. Efter utsatt tid så var innehållet i formen fortfarande löst och kletigt, så jag ökade på med 15 minuter. Efter det så gjorde jag ännu en koll, och fortfarande var allt kletigt och löst - okej, 15 minuter till då, tänkte jag. De sista 15 minutrarna gjorde underverk, Hela bakverket hade växt sig högt och fint i ugnen. Nu skulle den bara svalna, sedan skulle jag dela den på mitten och lägga på grädde och mandariner, sedan skulle den bli nästan som i tidningen - trodde jag!
Puff!!! Så skönk hela tårtjäkeln ihop sig, från en höjd på 10 cm så var den nere på 3 cm! Jag insåg ganska snart att planen att dela den på mitten, det kunde jag fetglömma. Enda lösningen skulle vara att jag fick bre grädden över tårtan och sedan slänga över mandarinerna.
Medan jag stod och svor i köket och förbannade receptskrivaren som en totalt inkompetent kanelbagare, som borde sitta i en vit skjorta som man knyter ihop med händerna i ryggen, så försökte min man lugna ner mig med orden:
- den går säkert att äta... - den är säkert jättegod.... - vad gör det om fyllningen ligger ovanpå istället för i mitten...?
Men oavsett vad han sa, så var jag totalt immun. Det fanns inget som kunde få mig att förlåta idioten som gjort receptet. Men nu vet jag hur dom känner sig, de stackarna som misslyckas i TV-programmet Hela Sverige Bakar. Nu kan jag ana vilken ilska och frustration de känner, när de tvingar fram ett leende mot kameramannen som sticker kameran upp i ansiktet på den stackars förloraren. Enda trösten för mig denna söndag var, att i mitt kök fanns ingen kameraman. Bara en ilsken fru med en totalt havererad tårta.
 |
| Farsdagsaffischen 1954. Källa SCANPIX |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar