J har verkligen blivit en fena på att hitta svamp. Hon kommer hem med den ena korgen efter den andra, och kvittar lyckligt om hur bra allt gått. Det är ingen idé att fråga henne VAR hon hittat dem, för hon tiger som muren. Jag vet att man INTE ska avslöja sina svampställen, men va sjutton ... vi tillhör ju samma familj!! Men nu skulle vi ut i skogen tillsammans, och kanske skulle vi hitta den där magiska platsen som lyser som guld i skogen, bestående av ett stort hav med kantareller.
När vi gav oss iväg så var jag väl förberedd. Jag hade på mig mina älsklings-gummistövlar och lämpliga skogskläder. Jag hade även packat ner lite av min hemkokta saft, så vi hade något att fukta strupen med när vi var ute.
Efter att vi bestämt i vilken riktning vi skulle köra på, så gav vi oss ut i vår svenska natur.
- Vi kör norrut, sa jag. Sverige har mest skog norrut, vad jag vet.
- Men vi behöver väl inte köra så långt? påpekade J.
- Nä, vi viker av på någon lämplig skogsväg, och sedan tar vi "kulturhållet", det borde leda oss till svampen, svarade jag, som var noll-expert i ämnet.
Jag kanske skall förklara vad "kulturhåll" är för något. Ända sedan mina barn var små, så har vi kört "kulturhållet" på hemvägen, de gånger vi haft gott om tid. Det innebär att man viker av - på en för oss helt okänd väg - och sedan ser vart vi hamnar. Ju mindre väg, dessto mer spänning.
Mina "kulturhåll" har verkligen lockat fram fantasin hos mina barn. Speciellt när man upptäcker att man har världens mest magiska skog omkring sig, fylld med mosstäckta stenar och allt som inbjuder till en perfekt trollvärld.
- Om ni tittar ut genom fönstret så kanske ni ser något troll, för detta är en äkta trollskog, hör jag mig säga.
- ... VA?!! TROLL....!? VARDÅ...?! Hör jag tre entusiastiska småtroll skrika i baksätet.
- Vänta lite, är det inte ett troll som sticker upp bakom den stenen därborta? Jag tyckte jag såg en luva. (Ja, våra troll använder faktiskt luvor precis som tomtarna).
Innan vi kommit hem så brukade alla tre barnen ha sett både troll, tomtar och annat oknytt.Snacka om att kunna sätta griller i huvudet på sina barn! Jag kan upplysa förskräckta läsare om att mina barn nu är vuxna och klarat sin uppväxt bra, utan terapeuter och annan expertis, och att de minns med glädje de roliga kulturhållsresorna som kittlade deras fantasi.
Nu tog vi åter ett kulturhåll, men denna gången var inte uppdraget att hitta troll, utan vi ville hitta svamp - ätlig sådan. Jag förstod ganska tidigt att J inte hade någon avsikt att avslöja var hon hade sina specialställen, och att ens försöka övertala henne skulle vara lönlöst.
Efter att ha stannat vid två platser som kammat hem noll svampar, så befann jag mig plötligt på ställe nummer tre, och där mitt framför mig stod en liten ynklig kantarell. Jag kastade mig över den som om jag skulle övermanna en galen ko, och befriade den från sin växtplats. Ställningen i svampplockning stod nu ett - noll till mig! Efter ännu ett ihärdigt letande så lyckades jag hitta ytterliggare några fler. J hade inte hittat en svamp, och såg uppenbart förvånad ut när jag visade henne min lilla skörd.
Eftersom J inte hittat något så ville hon försöka på andra sidan skogsvägen, och jag följde efter. För att komma längre in i skogen måste man hoppa över ett stengärde, och här kanske jag ska berätta att J är en smal och vältränad tjej, hennes mor är raka motsatsen. J tar ett skutt upp på en sten och svingar sig vigt över de andra stenarna och hoppar lätt ner på marken. Det såg väldigt enkelt ut, varvid jag också försöker "skutta" upp på en sten, och - kan elefanter hoppa? Nä, jag tror inte det, inte jag heller. I alla fall inte så graciöst som J. Jag insåg att jag måste ändra min taktik och klättra upp och klättra över. Efter mycket stön och stånk befinner jag mig uppe på stengärdet, och känner till mina fasa hur några stenar börjar röra sig under mig.
- Shiiiit! Flämtar jag, det rasar! Där ligger jag på alla fyra, uppe på gärdet och vågar knappt röra mig. Men efter att ha lyssnat på J:s tydliga guidning, så lyckades jag ta mig ner. Resultatet blev inte så graciösts och vackert som när min dotter tog sig över, och J:s leende på läpparna bekräftade hur galet det måste ha sett ut. Väl nere på andra sidan pustade jag ut, lycklig över att ha både armar och ben intakta, och till min förvåning så stod stengärdet fortfarande kvar.
Trots strapatserna så hittade vi inte fler svampar, varken där eller på de andra platserna vi letade på. Men jag var stolt och lycklig över min lilla skörd, trots att det krävdes en hel del jobb att hitta den. Sådant slipper man när man plockar svamp på mitt specialställe. Där vimlar det av både kantareller och champinjoner, och jag talar naturligtvis om "frukt & gröntavdelningen" i livsmedelsbutiken. Lyckligtvis så finns där väldigt ont om flugsvampar och andra giftiga sorter där. Och som pricken över I:et så slipper man faktiskt rensa dom också!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar