Idag är det skärtorsdag och påsken står för dörren. Vi får väl se om jag får något besök av någon liten påskkärring eller påskgubbe.Jag minns speciellt en skärtorsdag när mina barn var små. Jag hade varit ute i god tid och sytt upp påskförkläden, hättor, kjolar osv. Min son, den yngste i barnaskaran, som då var runt sex år, hade bestämt att han skulle minsann vara sotare. Därför fick jag sy upp en svart dräkt, speciellt åt honom.
Skärtorsdagen kom och de gav sig iväg alla tre, glada i hågen, men efter bara någon timme kom de hem igen med lillebror storgråtandes. Min första tanke var, hade storasyrrorna varit taskiga mot honom, men så berättade dom vad som hänt:
"- det kom en farbror och sa: - vad fina ni är flickor. Och du då Lilleman - vad ska du föreställa? - En katt?"
Lillebror tog aldrig på sig sotardräkten igen, och gubben förlät han aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar