Ibland önskar jag att jag var en bläckfisk, som idag till exempel. Jag har så många stickprojekt jag vill börja på, men inser att det finns gränser. Hade jag nu varit en bläckfisk, eller varit skapt som en sådan, så skulle jag lätt kunna dra igång några arbeten, på en och samma gång. 

För att ta det från början - när jag slutfört barntröjorna till Viggo och Lowe så startade jag upp projektet Norrbottenströjan av Nanoks, som jag stickar i Lettlopi. Så en dag så sa min svärdotter, att hon tyckte så mycket om det stickade setet som jag gjort till Lowe. 

- Jag kan göra ett till, om du vill, svarade jag och det ville hon. 

Sedan satt jag och min dotter och pratade om balaklavor, 

- En sån kan väl du sticka till Molly?

- Självklart, svarar jag. En balaklava fixar Mormor lätt...

Så nu sitter jag och känner mig lite stressad för jag vill ju leverera innan våren kommer och det blir för varmt för en balaklava eller ett stickat tröj- och byxset. Norrbottenströjan får alltså vänta. 

Så blev det dags för garninventering, bäst att kolla upp vad som fanns i stashen innan jag slängde iväg en beställning. Och då hände något roligt! Mitt ibland allt garn så dök en nästan färdig Onepiece upp! Allt som saknades på den var krage och knappslå! Den började jag på för ett antal år sedan, till min brorson Vilgot. Men då den nästan var färdig, så insåg jag att den kom att bli alldeles för liten! Arg och irriterad så åkte Onepiecen in i garnskåpet, för att glömmas bort fram tills den nu, aktuella inventeringsdagen! Nu kommer den att bli Lowes Onepiece, visserligen aningen för stor just nu, men barn har ju den egenskapen att de växer som ogräs.