Idag är det årets hittills kallaste dag, i alla fall för oss här nere i Skåne. - 13 grader visade termometern vid 10-tiden i förmiddags, och då är det ju passande att jag precis lagt upp och börjat sticka på en Norrbottenströja. Det är ju en hyfsad lång sträcka mellan Skåne och Norrbotten, men vi kan frysa även här nere i de sydliga delarna av landet. 

Jag ramlade över designen på Instagram och blev helt såld. Den är skapad av Sara, som har företaget Nanoks. Hennes kärlek till Norrbotten och dess fantastiska natur, ger henne inspiration till sina mönster.

Jag stickar tröjan i det isländska ullgarnet Léttlopi, som också rekommenderas i mönstret. Men att hitta ullgarn idag visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi upplever tydligen en riktig ullgarnsbrist i Sverige! 

Enligt Järbo beror det på en ökad efterfrågan, samt problem som direkt kan kopplas till Covid-19-pandemin. Så mitt ullgarnsletande resulterade i flera nya garnleverantörer, vilket i sig var ganska givande. Det är ju lätt hänt, att man snöar in på den leverantör som man brukar beställa av, men nu fick jag göra nya bekantskaper och det är ju alltid roligt. 

Ni som är intresserade av att sticka en Norrbottenströja kan gå in på deras hemsida och beställa mönstret - www.nanoks.se

Instagram @knitsbynanoks

Facebook-grupp NORRBOTTENSTRÖJAN (obs.Privat grupp där man ansöker om att bli medlem)

Något som höll tidsplanen till julafton var det stickade setet jag gjorde till lilla Lowe.

Jag gick efter samma mönster som till Viggos traktortröja, som är från Järbo. Mönstret har flera delar, men jag riktade in mig på tröjan och byxorna. Jag tycker att den stora sidoöppningen underlättar, när man ska klä på de små trollen. Det brukar ju aldrig vara populärt att dra en trång tröja över huvudet.

Som vanligt så höll jag mig inte innanför "mönsterramarna" utan freestylade även här, både vad gäller tröjlängden och mönsterbårderna. Även här använde jag Baby Merinogarn.

Mönstret finns att ladda ner gratis på Järbos hemsida och har artikelnummer 92007, och det hittar ni här.

 Jag snubblade på målsnöret! Lille julafton så insåg jag att tröjan jag stickade till mitt barnbarn Viggo, INTE skulle hinna bli klar till julafton. Duktigt irriterad så fick tröjan ligga i en hög, fram tills nu. Det är ju så att Viggo växer så det knakar, och skulle tröjan inte bli för liten innan han fick den, så fick hans mormor ta och lägga in en högre växel.

När det gäller mönstret så har jag freestyle:at som vanligt. Det här med att följa instruktioner är inte riktigt min grej. Jag hittade ett diagram på en traktor som jag tyckte kunde passa, och gick lös med Baby Merinogarn. När nu tröjan var färdigstickad så skulle knapparna sys dit - MEN vilka knappar skulle passa bäst? De med traktorer på, eller de med lastbilar på? Viggo älskar ju båda fordonen, så vilka ska jag ta...? Det fick bli ett FaceTime-samtal till Viggo

- Vill du ha knappar med traktor på, eller knappar med lastbilar på? Frågade jag. 

- Jag vill ha knappar med släpvagnar, svarade Viggo! 

Som om det inte var nog, så frågar min dotter: 

- är det motorcyklar på tröjan...?😳

Ah, men va f-n....! Först hinner jag inte bli färdig i tid, för det andra har jag inga släpvagnsknappar vilket borde vara en självklarhet för en stickande mormor, för det tredje så har jag stickat traktorer som absolut INTE ser ut som några sådana....inte många rätt här inte... 

Efter noga övervägande så fick det bli traktorknapparna och nu återstår det att se om mormors lilla guldklimp kommer att gilla dom, och att tröjan passar!

 Det blev ett långt uppehåll från mitt sista inlägg fram tills idag, ganska så precis 2 år. Men tiden har gått fort och inte nog med att dagarna har sprungit förbi, hela livet har förändrats. 

Vi fick ett bryskt uppvaknande när vi insåg att vi stod inför en ny pandemi för lite mer än 1 år sedan. Ett virus, som för oss var helt okänt, hade börjat skörda sina offer världen över. Så länge som smittan befann sig på ett säkert avstånd från oss, så gick vi på i livet som vi brukade. När det sedan konstaterades att COVID-19 hade kommit även till oss, så blev det plötsligt allvar. 

COVID-19 har inneburit många förändringar för oss alla. Orden social distansering, R-tal och plana ut kurva blev plötsligt något vi alla fick lära oss innebörden av.

I min sociala distansering och självkarantän, så har jag fokuserat på handarbete. Stickningen som ligger mig varmt om hjärtat, skänker lugn och skingrar de mörka orostankarna. Jag önskar att alla kan få hitta något som ger dem samma glädje i livet, som mina garnbollar ger mig.

Ett Nytt År - Med Nya förutsättningar!

Jag tillhör inte den kategorin som avlägger några nyårslöften, på så sätt undviker jag eventuella besvikelser ifall jag inte lyckas hålla mina löften. Men även om ett nytt år betyder att man blir äldre, så finns det något förlösande på samma gång. Man kan försöka borsta av sig det gamla som tynger och försöka ta nya friska tag.

I år känns det bättre än många år förut, jag har verkligen fått en ny, fin start på året. Min skadade höft blev äntligen utbytt i november och all den oändliga smärta jag haft bara försvann! Visst hade jag ont efter operationen, men det var en helt annan smärta än den jag hade tidigare. Så efter tre långa och smärtfyllda år så har jag äntligen fått en ny start i livet. Nu har jag påbörjat arbetet med att komma tillbaka rent fysiskt, psykiskt så känner jag mig på topp.

På grund av operationen så har jag begränsad rörlighet under läkningsperioden. Man skall undvika olika positioner, vara aktsam så man inte tar ut sig för mycket, eftersom man får sota för det efteråt. Tyvärr så har vintern kommit till Skåne, vilket innebär att jag är lite rädd för att gå ut och gå. Rädslan att man skall halka till på en isplätt, och kanske göra någon felaktig rörelse så allt hoppar ur led är stor. Då får man se till att aktivera sig inomhus, som att börja med något nytt stickprojekt.

Jag har följt andra under lite olika "knitt-a-long's", det har varit julsockor och vantar. Det är fantastiskt vilka olika mönster och färgsammanställningar som kan växa fram, när man i grunden framställer lika dana produkter. Jag har varit lite avvaktande med flerfärgsstickning. Har tyckt att stickningen inte blivit fin, utan bubblig och lös. Jag fick sedan rådet av en van flerfägsstickare, att trådspänningen var nyckeln. Så nu är det dags - flerfärgsstickning here I come!

Slutspelshockey och engelska scones

Så var det dags för första matchen i finalspelet i SHL. Växjö och Skellefteå skall nu göra upp om vilket lag som är Sveriges bästa i denna hockeysäsongen. Jag skall ärligt erkänna att jag håller Växjö som favorit. Jag är riktigt imponerad av Sam Hallam och hans gäng, de har verkligen övertygat under hela säsongen.

När det nu serveras en rafflande hockeymatch på TV så borde man ju slå på stort och äta något riktigt gott till detta. Men efter en arbetsdag och ett fotvårdsbesök så var jag inte upplagd på att varken handla eller laga mat, utan det fick bli engelska scones vilket inte är fy skam det heller.

Jag har upptäckt att det finns en hel del varierande recept på engelska scones. Med ägg och utan ägg. Med filmjölk eller vanlig mjölk. Med vaniljsocker och utan vaniljsocker. Vilket ska man välja? Jag bakar efter ett recept som aldrig svikit mig. Engelska scones skall man ju egentligen äta som de gör i England, nygräddade med Clotted Cream och en god sylt. Jag skippar Clotted Cream och äter dem nygräddade med en god aprikosmarmelad.

Recept på Engelska scones   ca 12 st

8 dl vetemjöl
2 ½ tsk bakpulver
½ tsk salt
½ dl strösocker
100 g kallt smör
3 dl mjölk

Gör så här:

• Blanda alla torra ingredienser i en matberedare.
• Skär smöret i kuber och arbeta ner det med de torra ingredienserna.
• Tillsätt mjölken och rör hastigt ihop allt till en fast deg. 
• Dela degen i 12 bitar och rulla dem till bollar. Tryck ihop bollen med handflatan, till en höjd på ca 2 cm.
• Lägg sconesen på en bakplåtsklädd plåt. Låt dom vila i ca 10 minuter.
• Sätt under tiden på ugnen på 200 grader över- & undervärme.
• Grädda sconesen i ca 12 minuter.
  
  

Grovt Lantbröd

Idag är det fredagen den 13:e.....! Tillhör ni den skaran som hickar till när dagen "den 13:e" är kommen? Tack och lov så har jag lyckats undgå all form av skräck och vånda för detta datum. Jag har till och med utmanat dagen med att testa ett nytt brödrecept, vilket blev kanon. Jag hittade receptet inne på Lindas Bakskola och det såg så himla gott ut, vilket det också var! Lindas Bakskola är en fantastisk sida som är väl värd ett besök. Här finns en uppsjö av recept, men även en "så här gör du-skola".

Det är något speciellt med att baka bröd. Det börjar med en kladdig massa som ältas ihop till en fast form, som efter att den fått vila en stund, ökat sin volym - ibland till den dubbla. Efter att låtit klumpen ligga i stark värme ett tag, så har man fullbordat sitt mästerverk och kan njuta av dess doft och smak.

Jag undrar hur det första brödet, som någonsin bakades, kom till. Vad var det för en smart person som kom på att man kunde ta sädeskornen de funnit och mala dem till ett pulver. Blanda pulvret med vätska och lägga blandningen på några varma stenar, för att sedan äta slutresultatet. Det är ju en del moment som skall till för att baka ett bröd, så det kan ju inte bara kommit till si så där. Oavsett vem som kom på det, eller hur det gick till så är jag innerligt tacksam för den värdefulla kunskapen, och delar här med mig av Lindas recept

http://www.lindasbakskola.se/2014/03/04/lantbrod/

Födelsedagstroll

Det har "gått troll" i födelsedagsfirandet i släkten. Det började med min sons födelsedagsfirande, då kunde jag inte komma eftersom lilla Majsan precis kommit hem efter sin juvertumörsoperation, och skulle hållas under uppsikt.

Nästa födelsedagsfest bjöd svärsonen in till, men ställde in festen några dagar senare, eftersom hela familjen åkt på influensa.

Nu idag så skulle vi åka och fira min bror, men vi fick avboka kalaset eftersom vädergudarna inte var med oss. SMHI gick ut i morse med en klass1-varning över lilla Skåne, och uppdaterade den några timmar senare.

Med tanke på vad som hände här på väderfronten nere i Skåne för några dagar sedan, då folk blev fast i sina bilar pga. rejält oväder med snöfall och hårda vindar, så tyckte jag det var dumt att utmana ödet och valde därför att stanna hemma. 

Fullt ös i apfabriken

Äntligen har jag fått till mönstret till Mollys gardinapor! Efter mycket virkande, upprepande och omvirkande så har jag äntligen fått till aporna som jag vill ha dom. Nu är det bara att virka loss, för allt vad garnet håller, så att dom kan bli färdiga.

Jag hade lite väl bråttom när jag gjorde den ena apan, att jag inte uppmärksammade att där saknades en bit ståltråd i den ena kroppstråden som jag använder till apans armar och ben. Det ledde till att den gröna apan - som nu fått namnet Zingo, inte är som andra gardinapor. Han får helt enkelt uppgiften att bara hänga i gardinstången och se allmänt lycklig ut.

Jag har tänkt mig 2 apor till varje gardinlängd, det får då bli 2 rosa och 2 lila, med lilla gröna Zingo i mitten.

Influensa, Apor och Alvedon

Jag har förmodligen drabbats av en släng av influensa. Jag är inte helt däckad av feber och allt som brukar höra till, utan det har än så länge stannat vid total utmattning, huvudvärk och frossa. Det är inte mer att göra än att vänta ut eländet, och det gör man bäst i sängen eller på soffan.

När man laddat kroppen med en Alvedon så orkar man lite mer, och den orken lägger jag på Mollys apor. Att virka apor är en lagom ansträngande syssla att hålla på med.

Nu har jag fått mönstret på plats och det är nu dags att virka apor efter det, som en sista koll så att allt stämmer. Det blir i nuläget 3 apor i olika färger - Molly som blir rosa, Morris som blir lila och Zingo som blir grön. Bilder kommer inom kort.