Jag snubblade på målsnöret! Lille julafton så insåg jag att tröjan jag stickade till mitt barnbarn Viggo, INTE skulle hinna bli klar till julafton. Duktigt irriterad så fick tröjan ligga i en hög, fram tills nu. Det är ju så att Viggo växer så det knakar, och skulle tröjan inte bli för liten innan han fick den, så fick hans mormor ta och lägga in en högre växel.

När det gäller mönstret så har jag freestyle:at som vanligt. Det här med att följa instruktioner är inte riktigt min grej. Jag hittade ett diagram på en traktor som jag tyckte kunde passa, och gick lös med Baby Merinogarn. När nu tröjan var färdigstickad så skulle knapparna sys dit - MEN vilka knappar skulle passa bäst? De med traktorer på, eller de med lastbilar på? Viggo älskar ju båda fordonen, så vilka ska jag ta...? Det fick bli ett FaceTime-samtal till Viggo

- Vill du ha knappar med traktor på, eller knappar med lastbilar på? Frågade jag. 

- Jag vill ha knappar med släpvagnar, svarade Viggo! 

Som om det inte var nog, så frågar min dotter: 

- är det motorcyklar på tröjan...?😳

Ah, men va f-n....! Först hinner jag inte bli färdig i tid, för det andra har jag inga släpvagnsknappar vilket borde vara en självklarhet för en stickande mormor, för det tredje så har jag stickat traktorer som absolut INTE ser ut som några sådana....inte många rätt här inte... 

Efter noga övervägande så fick det bli traktorknapparna och nu återstår det att se om mormors lilla guldklimp kommer att gilla dom, och att tröjan passar!

 Det blev ett långt uppehåll från mitt sista inlägg fram tills idag, ganska så precis 2 år. Men tiden har gått fort och inte nog med att dagarna har sprungit förbi, hela livet har förändrats. 

Vi fick ett bryskt uppvaknande när vi insåg att vi stod inför en ny pandemi för lite mer än 1 år sedan. Ett virus, som för oss var helt okänt, hade börjat skörda sina offer världen över. Så länge som smittan befann sig på ett säkert avstånd från oss, så gick vi på i livet som vi brukade. När det sedan konstaterades att COVID-19 hade kommit även till oss, så blev det plötsligt allvar. 

COVID-19 har inneburit många förändringar för oss alla. Orden social distansering, R-tal och plana ut kurva blev plötsligt något vi alla fick lära oss innebörden av.

I min sociala distansering och självkarantän, så har jag fokuserat på handarbete. Stickningen som ligger mig varmt om hjärtat, skänker lugn och skingrar de mörka orostankarna. Jag önskar att alla kan få hitta något som ger dem samma glädje i livet, som mina garnbollar ger mig.