Symötesdag med en förvirrad deltagare

Denna symötesdag började som de flesta andra dagar. Man vaknade och ville bara dra täcket över huvudet och somna om, men ack nej, det gick inte för jobbet kallade. När man väl kom utomhus, så vaknade man verkligen till liv. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var en alldeles underbar vårdag som välkomnade en.

När jag körde iväg på lunchrasten så lät jag väskan stå kvar på kontoret, och stack bara ner plånboken i kappfickan. Detta resulterade i att jag naturligtvis glömde bort att lägga tillbaka plånboken i väskan igen. Efterjobbet skulle jag till veterinären och vaccinera mina hundar, och eftersom solen fortfarande sken och det var 7 grader varmt ute, så slängde jag bara på mig en kofta och kastade handväskan över axeln och hoppade in i bilen. Jag skulle ju ändå inte vara utomhus, och vis av tidigare veterinärbesök, så brukar det sluta med att jag går där ifrån genomsvett. Så av denna anledningen fick kappan stanna hemma.

Väl framme hos veterinären upptäckte jag mitt misstag! Plånboken!! Den låg fortfarande kvar i kappfickan. Där stod jag i receptionen och såg dum ut. Jag förklarade mitt misstag och kastade snabbt ur mig 4 alternativ för att lösa mitt problem:

-        Att jag fick boka om tiden till en annan dag.
-        Att jag fick en faktura med mig hem som jag kunde betala direkt.
-        Att jag fick kontonumret så jag kunde föra över pengarna direkt
-        Att jag kunde köra hem och hämta plånboken efter vaccinationen, det kunde röra sig om max 30 minuter.  De kunde ju få ta mina odjur i pant

Inget av alternativen verkade lockande för receptionisten som sa:
-        Jag får gå iväg och höra vad de andra säger.

Och iväg gick hon, och jag väntade och väntade, samtidigt som jag kände mig förbaskat dum. Till sist så plingade det till i huvudet på mig och alternativ 5 dök upp:

-        Jag ringer min dotter Frida! Hon skulle kunna köra inom veterinären när hon slutade jobbet, vilket hon skulle göra inom den närmaste kvarten. Bara jag nu fått med mig mobilen!! Jo, tack och lov – DEN låg där den skulle. Frida lovade att rycka ut på mitt Prio-ett-larm så fort hon slutat jobba. Välsignade unge, säger jag bara!!

När så receptionisten äntligen hittat tillbaka, så sa jag att allt löst sig och att min dotter skulle komma til undsättning. Därpå så blev  jag och mina hundar  inkallade och besprutade.

Väl hemma igen så konstaterade jag att något avkopplande symöte skulle jag inte få idag. Men jag kan i alla fall visa vad jag hittat på under veckan som gått. Efter att jag stickat klart axelvärmaren och handledsvärmarna, så fick det bli dags för ett par matchande sockar. De är inte riktigt färdiga ännu, men kommer förhoppningsvis att bli det under kvällen.
Ja, detta var vad jag hade att komma med denna symötesdag.