En dyngförkyld syföreningsdag!

Så kom den då, syföreningsdagen. Men istället för att mysa och ha det gott, så har det snörvalts, nysts, hostats och pipits, jag är nämligen dyngförkyld. Så mellan stickvarven har det sprutats nässpray och droppats ögondroppar. Tänk vad snabbt allt kan förändras! Plötsligt vaknar man en morgon och upptäcker att man inte kan öppna ögonen, och när man sedan öppnar munnen så låter det ungerfär så här:
- åh vad ja ä däppt i däsan... Det låter ju förfärligt! Under en enda natt har kroppen lyckats snora till sig, klistra igen ögonen och sätta stämbanden ur spel. Man börjar ju nästan undra om ens vita blodkroppar gått ut i strejk, eller åkt på semester, som tur är så finns det fler av min sort just nu.

Av förståliga själ så har flitens lampa inte lyst så klart här hemma. Varken på handarbetsfronten eller på andra fronter heller, för den delen. När man åker på en riktig dyngförkylning så tappar man orken totalt. Man får lägga extra tid framför spegeln på morgonen, för att försöka fixa fram ett någorlunda utseende, som inte skrämmer slag på de folk man möter. Man ser ju inte klok ut! Vitblek, med röda ögon och röd näsa! Och inte gör det saken bättre att man gått och lagt sig med blött hår! Just nu ser jag ut som något man hämtar ur John Bauers "Bland Tomtar och Troll och då kan jag säga att jag inte tillhör tomte-kategorin.

Mina påbörjade handledsvärmare

I alla fall, här kommer en liten redovisning av vad jag hittat på under veckan som gått:

Jag har stickat ett pannband till min dotter Jenny, och sedan har jag börjat på ett par nya handledsvärmare till mig själv. Hoppas jag skall få lite mer energi tills nästa möte.

Det syns lite dåligt,
men pannbandet har 3 stickade flätor.