Fy fabian säger jag bara! Om ni kunde ana hur ont i kroppen jag har! Men det är smällar man får ta när man har slitit och släpat i trädgården. Den tidigare igenvuxna tomten, har nu fått sig ett rejält lyft. Jag har, med hjälp av min underbara familj, rensat bort ogräs, grävt ner mina nya buskar, och lagt sten runt rabatterna. Där är jag inte helt klar ännu, men snart så!
Hela förra helgen gick åt till stängseluppsättning. Det visade sig att min lillebror var en fena på att sätta upp sådant, och naturtillgångar som honom, måste man ju ta vara på. Så nu har dogsen en lite större avdelning att springa på, och kaniner och igelkottar har en lite mindre.
Majsan är överlycklig!
- Tjohooo, det är det bäässta som fiiins, att springa runt och spana in sitt nya revir! Genom den nya staketdragningen, så har hon fått bättre insyn i buskarna,där både skator och katter slåss om utrymmet. Just nu funderar hon febrilt på hur hon ska ta sig egenom det nya staketet, och in i buskaget.
Tinni där emot, hon är mer som tjuren Ferdinand. Hon skiter i både katter, kaniner, skator och igelkottar. Hon lullar runt på sin tomthalva och käkar lite nedfallna plommon, tar några munnar jord och sätter i sig en och annan grästuva.
- Men hallå....? Vad är poängen liksom...? tänker hon säkert, när hon ser hur Majsan sniffar runt som en galning.
- Man får ju inte tag på dom ändå, det är ju både lönlöst och energikrävande. Nä, jag lägger mig ner och relaxar lite, å har man tur så kanske det ramlar ner någon självdöd fågel framför mina fötter.....
... ja, eller så faller kanske jag! För det har visat sig, att både Tinni och Majsan gillar att gräva hålor! Jag vet inte i hur många hålor som jag trampat i och varit nära att bryta fötterna av mig. Att bryta benen nu, skulle vara oerhört olämpligt. Jag har ju lite kvar att göra, som att skaffa mer sten till exempel, det gör man inte med benen i gipspaket!
